Lillstugan

Efter att förgäves ha försökt införskaffa en riktig ryggåsstuga till hembygdsparken, beslöt styrelsen att ta emot den gåva som erbjöds dem 1950 av Carl O Johansson. Han erbjöd hembygdsföreningen att överta hans föräldrahem i Rukebo. Föreningen gjorde smärre förändringar på stugan så att den blev en kopia av ”Mor Fias stuga” från Jämsundavik i Vissefjärda. Den blev hitflyttad och uppbyggd i sitt nuvarande skick 1952.
I ryggåsstugor bodde förr de fattiga som inte kunde köpa gårdar. De stora barnkullarna på gården gjorde att bondgården inte räckte till för alla. Då fick många bygga sig en stuga i skogen. Vanligtvis skänkte varje bonde däromkring honom ett stort träd, som han fick klyva och hugga till.
Den knappa arbetstillgången och den låga lönen, som dessa människor fick på sin lott, gjorde dem praktiskt taget till tiggare. De levde i stor fattigdom. De bodde därför i ryggåsstugor, dvs i stugor där takets lutning tagits i anspråk för bostadshöjden. Väggarna behövde inte byggas så höga på så sätt och man klarade sig med ett mindre antal brädor.
Även mangårdsbyggnaderna på de vanliga små gårdarna utgjordes av ryggåsstugor fram till 1700-talet.